Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


måndag 3 september 2012

Missa inte startskottet för den filmiska damstafetten!

Ni som följt bloggen vet kanske att idén till fastan föddes när jag såg en intervju med den genusinriktade historikern Yvonne Hirdman. När hon fick frågan om vad hon tyckte om dagens feminister svarade hon att vi borde ägna oss mer åt konkreta saker som att skriva Wikipedia -artiklar om kvinnor än att debattera i media. Filmfastan är mitt sätt att ta upp den stafettpinnen med målet att på ett humoristiskt sätt väcka liv i frågan om bristen på jämställdhet i filmbranschen och skapa ett arkiv över filmer av kvinnliga regissörer. Nu lyfter jag startpistolen och skjuter startskottet för den filmiska damstafetten där svenska kvinnliga filmare tipsar om filmer som berört eller upprört dem av andra svenska kvinnligare filmare. Och härmed skickar jag Yvonne Hirdmans stafettpinne vidare. Ta emot! På första sträckan:

Lisa Langseth
Regissör till Till det som är vackert (2010). Under hösten spelar hon in sin andra spelfilm, Hotell med planerad premiär hösten 2013.

Lisa Langseth med skådespelarna Mira Eklund, David Dencik, Alicia Vikander
under inspelningen av Hotell Foto: Isabel Juhren
















- Jag tackar för tillfället att slå ett slag för dokumentärfilmaren Linda Västrik. Jag såg Lindas dokumentär Pappa och jag 1999 och blev både berörd och provocerad av hennes totala självutlämning. En extremt modig film. Jag har ofta undrat vart hon tog vägen tills jag hörde att hon bott i långa perioder hos nåt pygméfolk i Kamerun och Kongo och där jobbat med en dokumentär som går under namnet Inkulkal. Den filmen vill jag verkligen se. Hörde att den skulle ha premiär nu under 2012. Stämmer det, Linda?

Om filmen: 
Pappa och jag  41 min, 1999
Linda Västriks far har i alla år hindrat varje försök från hans dotters sida att upprätthålla en kontakt mellan dem, och vägrat erkänna henne som sin dotter. Han lever kvar i det förflutna, fylld av bitterhet och självömkan, straffar sin dotter för det han den gång för många år sen upplevde som svek från hennes mors sida. Linda försöker i filmen få honom att gå med på att genomföra ett gentest, för att bevisa för honom att hon är hans biologiska dotter. Hon vill konfrontera honom med sanningen om den smärta han påfört henne, och att förstå varför. Ett desperat försök att vinna den kärlek han är oförmögen att ge henne. En oerhört smärtsam, men också mycket rolig film, som i slutändan handlar om att lära vad man kan och inte kan ändra, och hur man, trots allt, går vidare.

Filmen går att hyra här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar