Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


fredag 11 januari 2013

Nu snackas det en del om Bechdeltestet igen


Om någon, för några år sedan, frågat folk i Sverige vad Bechdeltestet var hade förmodligen inte många kunnat svara. Förutom några serie-entusiaster förstås. De flesta hade kanske gissat på att det är något man använder för att uppmäta jordskalv eller ett sätt att upptäcka veneriska sjukdomar. Det är roligt att något sprunget ur en underground seriekultur kan låta så kliniskt och korrekt. Det är bra. För det ger testet den pondus. Inger respekt. Denna vecka har Göteborgs Filmfestival och två stora bloggare: Underbara Clara och Lady Dahmer skrivit om Bechdeltestet. Jag tycker det är  oerhört roligt att testet på det sättet får ännu större spridning i Sverige, så att fler lär känna detta användbara redskap i genus- och mediekritikens verktygslåda. Och eftersom uppmärksamheten lett till fler träffar på min sida sammanfattar jag här nedan två inlägg från förra året om Bechdeltestet. För kom ihåg! Repetition är all kunskaps moder.

Termen Bechdeltestet lanserades i och med att Alison Bechdels seriestrip The Rule publicerades i Dykes to Watch Out For 1985. Det fantastiska är att Bechdeltestet nu, nästan 30 år senare, populariserats och fått något av ett globalt genombrott. 

Bechdeltestet är ett enkelt men genialt sätt att bedöma om en film uppfyller någon slags miniminivå av verklighetsskildring och på så vis har relevans för dig som kvinnlig åskådare. En film ska enlig Becheltestet uppfylla dessa tre kriterier:
1. It has to have at least two women in it 
2. Who talk to each other 
3. About something besides a man

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar