Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


tisdag 23 november 2010

Dag 2 - Abortmusikal


Som en vän i mörkret dyker MUBI upp i mitt liv, en ny global filmsajt inriktad på arthouse från hela världen. Här hittar jag en rad kvinnliga regissörer representerade - några bekanta, andra för mig helt okända. Jag skrollar mig igenom sortimentet och faller för filmen L'une chante, l'autre pas (One Sings, the Other Doesn't) av Agnés Varda från 1977 - en feministisk musikal! 
 Att just detta blir experimentets första film kan inte ses som något annat än en tanke - en film om kvinnors livslånga vänskap, livsval och solidaritet i 70 – tals skrud.  

17 - åriga Pauline är en rebellisk medel-klasstonåring som möter 22 åriga Suzanne, en arbetar-klasskvinna, gravid med sitt tredje barn. Fadern till alla barnen är en tungsint, gift och fattig konstnär som knappt kan försörja sin extrafamilj. När Pauline beslutar sig för att hjälpa Suzanne att göra en abort beseglas deras öde som vänner.  Denna franska diskbänk lyckas på två timmar berätta ett avgörande stycke av 60- och 70 talens kvinnohistoria. Här avverkas i rask takt frågan om det manliga geniet, aborträtt, samhällets stigmatisering av ensamstående mödrar, kvinnors rätt till yrkeskarriär, familjeplanering och amning. Vissa frågor är fortfarande aktuella, andra radikala vid tiden för filmens tillblivelse – som scenen där Varda i närbild visar en ammande kvinnas bröst och ytterligare några utopiska – som reliker från en svunnen tid. När Pauline till exempel förälskar sig i en iransk man lever de under en tid tillsammans i Iran. Pauline har svårt att anpassa sig till livet i Iran. När hon blir gravid vill hon återvända till Frankrike medan hennes man vill stanna. Paulines finner en lösning som antas – tillsammans skall de skaffa två barn. Då kan de få varsitt barn och leva på varsitt håll i världen. Barns rättigheter är inte en fråga filmen behandlar. Detta är ingen musikal i traditionell bemärkelse. Filmens musikinslag består mestadels av Paulines turnéframträdanden med gruppen Orkidée – en kombination av teatrala nakenperformance och politiska singer songwriterlåtar på den franska landsbygden. Detta är visserligen en mörk men ganska rolig nostalgiresa som handlar om klass och kön. Dessutom är det ett rörande porträtt över två kvinnors vänskap som likt Butch Cassidy och Sundance Kid inte saknar en viss sensuell underton.  

Källa: Mubi.com

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar