Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


torsdag 7 februari 2013

#Prataomdet - Nättrollen spricker i ljuset!

Dagen efter det uppmärksammade Uppdrag granskning om näthat vill jag publicera den krönika Anna Charlotta Gunnarson skrev till förmån för Kvinna till kvinna innan jul. Det efter att jag kallats dryg och bajsnödig av en filmregissör på twitter efter att jag pratat om jämställdhet vid Filmkonventet i Luleå - och försökt vara rolig. Men det var jag ju inte! Bara dryg. Jag vill med detta skicka vidare Anna Charlottas nätpepp till er alla. Ha detta med er nästa gång ni tar lite plats och försöker säga något viktigt och utsätts för personangrepp. Det är bara så att snippan skymmer budskapet för en del människor! 


ANNA CHARLOTTAS TOLKSKOLA

När en kvinnlig journalist nyligen framförde kritik mot filmbranschens oförmåga att ta itu med jämställdhetsproblematiken så blev hon offentligt kallad bajsnödig av en manlig regissör. Bajsnödig. Vilket trevligt ord. Jag har funderat en del på just detta begrepp och vad det står för. Och jag tänker på varför man använder det om en kvinna som pratar om hur det är att slå ur underläge. Varför man uppfattar henne som självgod när hon vill diskutera ett problem.

Jag hörde hennes anförande, lyssnade med spetsade öron på varje ord hon sa och höll med om rubbet. Hon sa att det snackas mycket om att förstärka mångfalden i filmbranschen, men att det knappast ändå händer något. Att det behövs konkreta strukturförändringar och insikter om våra egna fördomar och att vi måste rucka på våra föreställningar om vem som klarar av vad. Hon sa att hon värnar om kvinnors rätt att få göra skitfilm, eftersom folk aldrig höjer rösten om kvalitet när manliga filmare gör skräp eller halvdana filmer. Jag tyckte att hon var rolig, skarp och visionär. Jag applåderade.
Men i publiken satt det en person som istället uppfattade henne som bajsnödig.

Och jag vet varför.
Hade den kvinnliga journalisten istället varit kille hade folk uppfattat honom som stringent och charmig. De hade lyssnat på vad han sa, inte hur han sa det.

När jag tävlade i På spåret och skämtade utan att själv dra på munnen uppfattade en del det som att a) jag var dryg b) att det inte var ett skämt över huvud taget utan bara konstigt. När jag i Gomorron Sveriges nöjespanel pratade om att killar alltid sitter bredbenta i tv, och därför satt bredbent under en kvart, fick jag ett argt mail (cc:at till SVT-chefen Eva Hamilton) av en Karl-Ivar som beskrev mig såhär:
”Då och då brast hon dessutom ut i högljudda och glädjelösa skratt och avslutade sitt framträdande med att kasta sig bakåt i soffan och sära maximalt på benen”
Karl-Ivar hade uppenbarligen inte hört ett dugg av vad jag sa. Han såg att jag pratade, munnen gick, han hörde att jag skrattade och lät. Att denna vulgära kvinna också särade på benen utan rim och reson övergick Karl-Ivars förstånd. Han skrev sitt mail och redde ut saker och ting en gång för alla.

När du som tjej har ett viktigt budskap finns det många därute som inte klarar av att tolka det, om du inte samtidigt lutar lite på huvudet och ler pillemariskt. När du som tjej har ett skämt på lager finns det många därute som inte klarar av att tolka det, om du inte samtidigt fnittrar eller söker bekräftande blickar från din omgivning.

Att tjejer kan vara svåra att tolka är inte ett problem som bara drabbar män.
Även kvinnor kan ha svårt att definiera vad tjejer egentligen säger.
Så – nästa gång du lyssnar på en tjej kan det helt enkelt vara bra att ha denna handledning tillgänglig. Titta på den då och då. Fundera över om hon som sitter bredvid dig, står på scen eller hörs i största allmänhet kanske säger något helt annat än det du tror. Hon kanske säger något viktigt. Eller något roligt. Du kanske får ett rikare liv på kuppen.

Och till alla tjejer som tar ordet: gör det bara.
För du kan ge dig fan på att det finns en massa människor där ute som också blir jävligt glada och stärkta. Därför är det viktigt att vi som tror på det fria ordet, i dess rätta bemärkelse, uppmuntrar kvinnor som faktiskt skiter i vad sådana som Karl-Ivar tycker. Vi ska heja och stötta och skratta och hurra.

Den kvinnliga journalisten höll för övrigt med den manliga regissören. ”Det är lätt att bli bajsnödig när man aldrig får gå på toaletten”, skrev hon i en kommentar.
Så därför tänker jag nu gå och bajsa.


Anna Charlotta Gunnarson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar